Det här är mina föräldrar. mamma Monica Fredén och pappa Peter Nilsson.

Mamma och pappa separerade då jag var 5 och jag bodde till en början varannan vecka hos dom. Sedan blev det varannan helg hos pappa och när jag flyttade till Bygdeå och hade alla mina kompisar där så blev det ännu mindre vilket jag tycker är synd. För jag träffade knappt pappa.

De är iallafall de underbaraste föräldrarna i världen. Pappa är som jag, envis och tjurskallig, men är hur rolig som helst och väldigt händig. Jag blev helt chockad då jag kom hem och vi hade ett nytt vardagsrumsbord och en massa nya grejor i huset och han sa att han byggt dom och designat dom själv. Och sen har han byggt en egen bil också vilket jag tycker är väldigt coolt. Sen har jag fått hans plattfot och hans bleka hy också, men det gör ingenting :P  Jag är väldigt stolt över min pappa och jag blir alltid lika glad då jag får se honom igen! Jag älskar honom massor och saknar honom väldigt mycket.

Sen har vi min kära mor. Min mamma är min bästa vän. Jag kan berätta allting för henne och hon säger alltid något som får mig på bättre humör och bättre tankar. Hon är väldigt pratglad, precis som jag fast värre. Hon kan starta en konversation med vem som helst, och mina vänner brukar ofta kommentera på hur skön och cool morsa jag har. När jag blir stor vill jag bli som min mamma. En väldigt stark person. Hon är definitivt min förebild. Världens bästa mamma som jag älskar mer än något annat.

Sen har vi såklart morgan som jag måste ha med här också. min mors käre man. Han har alltid också funnits där för mig, (iaf under tiden mamma och han har varit tillsammans). Vi bråkar som syskon men vi är som bästa vänner också. Våran alltid pågående debatt är om vem som är bäst av oss båda, men jag tror vi båda vet att det är jag :) Han bryr sig, han oroar sig och ser mig som en dotter även fast jag inte är kött och blod. Och behöver jag hjälp så hjälper han mig. Jag är väldigt tacksam att mamma hittat någon som honom och att han finns i våra liv.

Jag älskar er!