Det kom in en man idag som saljer kartonger at foretaget. Han sokte efter Andrew (agaren av bilen dar nere) sa jag sprang ivag for att hamta honom. det tog ett tag for han att komma till kontoret sa jag satt dar med gubben (som forovrigt paminde mig om morfar.. han hade nagot over sig som skrev Sven Westin) och jag skrev en adress pa ett kuvert. Han borjade prata med mig och sen fragade han om jag varit pa nagon semester i sommar och jag svarade att jag varit hemma i sverige och halsat pa min familj och mina vanner. Han var helt chockad over att jag var svensk. Da kom Andrew och dom bada pratade om hur duktig jag ar pa Engelska och hur man inte alls hor nagon hint av svensk dialekt i spraker. Sant ar roligt att hora :)